Jag föll
och jag föll
tills något i mig höll
dina armar mig höll
så hårt och så nära
de ville mig lära
allt det jag någonsin
behövde få veta
om livet just då
och framåt
förevigt
sa de mig
allt jag ville höra
de armarna var dina
och nu står du vid min sida
så tätt
så nära
och jag vet vem du är
och det känns
så vackert
så underbart
hand i hand vi leder oss fram
längs den vägen
som nu är vår
det är klart vart vi står
och ingen längre
faller
och faller
där vi två går
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar